Klagovisorna 93:69

Idag ska jag faktiskt bara få klaga lite, ungefär som i verkligheten då. Men det är konstigt att vara sjuk när man är ensam, att barnprogrammen inte är barnprogram och att världen är helt fel och alla bantningsbeslut. Men man får det, om man inte gör det för ofta. Det räcker med varannan dag.

Puh, det är faktiskt riktigt jobbigt att vara sjuk. Egentligen borde en förkylning innebära att man får ligga i sängen 24/7 och bara bli omhändertagen. Nejmen här kommer du med té och här kommer du med choklad. Åh nya ELLE-tidningen, nejmen Glamour också? Ja, det är ju faktiskt så det ska vara. Men hur är det? Jo, istället ligger jag och hostar sönder lungorna, snorar ner allt som kommer i min väg, och inte får jag någonting serverat. Nej, här får man minsann stiga upp och koka té själv.
Okej, det är kanske något man får ta med att bo ensam, men DET SKA INTE VARA SÅ!

Göra välling, byta blöja, försöka sjunga en sång (eller inte) säga "mamma kommer snart" och gulla lite. Titta på och älska, avguda. Jag vill också ha barn. Ja, snoriga Emma lyckades ta sig till sitt barnvaktsjobb. Och kan man annat än avguda en liten söt tvåårig tjej med ljust hår och riktigt blåa ögon? Jag tänkte stoppa ner henne i min väska (hon hade fått plats) och ta med henne hem när jag skulle bege mig ut i regnet. Ja, ibland vill jag faktiskt ha en liten unge. I väskan kanske? Jag menar kan Paris Hilton ha en hund i sin väska, så kan jag ha en unge i min.

Wilma och jag satt och kollade på barnkanalen och jag satt mest och undrade när barnprogrammet skulle börja. Tills jag insåg, att det där var ju för barn. (Smart, eftersom att det var barnkanalen) Men det kändes inte alls som det jag tittade på när jag var liten. Björnes magasin, bumbibjörnarna och allt sånt där. Vad har hänt med alla fina tv-program?

Jag såg för övrigt andra avsnittet av den där dokumentären "vi äter oss till döds" och jag måste säga att den är riktigt obehaglig. Så fort man ser något sånt där är det liksom bara: NU ska jag bli nyttig. Ingen mer snabbmat, aldrig mer choklad, inget socker (hallå vad mycket socker det är i olika saker förresten, till exempel bröd. nu äter inte jag bröd men ändå), aldrig mer läsk för det är farligt för tänderna även om man dricker lightläsk. Och NU ska det minsann börja tränas. UPP OCH STRÄCK, NER OCH BÖJ. Två armhävningar, större muskler. Okej, det håller i ungefär tretton minuter. Sen går man förbi en affär och ser att dom har den där oemotståndligt goda chokladen som inte finns på så många ställen, och visst måste man ha läsk till det? Och visst kan jag ta hissen istället för att springa de fem trapporna upp? För jag är ju faktiskt förkyld.

Nej, jag måste nog erkänna att jag är lat. Jag är duktig på att klaga. Och något jag är extremt duktig på är att fatta beslut som verkar så otroligt bra och rimliga att hålla, men som försvinner innan jag hunnit blinka. Jaja, jag ska iallafall bli nyttig. Jag ska ju gifta mig.

Det sista jag skriver för idag (för nu ska jag se på scrubs) är:
JAG SKA INTE SE UT SOM EN MARÄNGBAKELSE NÄR JAG GIFTER MIG!

with love
Emma