Vissa nätter när man inte kan somna ligger man och vrider och vänder sig tills man blir helt tokig och vräker ner alla kuddar & täcken (okej, jag har bara ett täcke) på golvet för att få mer utrymme eller så lägger man sig på golvet och kan inte komma upp morgonen därpå.
Ibland läser man bok efter bok, ser tvprogram efter tvprogram, tills man börjar känna sig mer död än levande. Och en del nätter funderar man på en massa saker, ibland bra och ibland dåliga.
Ja, det var egentligen till det jag skulle komma. Inatt hade jag en sömnlös natt, precis som de andra nätterna de senaste veckorna. Men de senaste nätterna har jag fått ut väldigt mycket av att vara vaken, för det har varit "jag-kan-inte-sluta-tänka-nätter". Det har varit väldigt vanligt att jag har haft såna nätter men oftast har det varit negativa-tankar och speciellt då under gymnasietiden. Men nu är det positiva tankar, ja alltså inte att jag ligger och säger åt mig själv "Du är så bra Emma" osv, då skulle jag nog tycka att jag var mer konstig. Men jag har börjat tänka igenom mig själv som person och det är mycket mer givande, och att tänka på sånt som gör en glad. Jag antar att jag har utvecklats, förändats och hela tjaffset, men jag trodde aldrig att jag skulle kunna ligga en hel natt och tänka på någons ögon, eller leende.... eller en känsla man haft med den personen... eller, ja ni fattar?!
De senaste dagarna (läs: nätterna) har jag rannsakat mig själv för någonstans inuti känns det som att det behövs för att jag ska kunna gå vidare. Någon kommenterade att jag har haft många pojkvänner - och det är inte särskilt roligt för mig att tänka på det - men ärligt talat är det sant. I vanliga fall hade jag skjutit en sån kommentar ifrån mig, men något är annorlunda nu. Jag vill förstå och jag vill förändras. Varför har jag haft så många pojkvänner och vad säger det om mig som person? Att jag är slampig? Well, kanske det och det är väl för att jag är tjej då eller?
Nejmen seriöst, tyder inte det snarare på osäkerhet? Rädsla för att vara ensam? Rädsla för att inte ha någon där? Om jag tänker tillbaka på mina senaste förhållanden så ser jag mig själv som en osäker tjej som inte ens ville gå till brevlådan själv. Jag har alltid både älskat och hatat att bli omhändertagen. Jag menar, visst är det skönt när alla andra gör allt för en? När man nästan har flyttat in på ett servicehus och får allting serverat; mat, tvkanalsbyten, toapapper... Ja, allt. Men samtidigt har jag alltid velat klara mig själv - vilket inte har gått så bra ihop. Det slutar med att ingen får komma tillräckligt nära för att lära känna mig och ingen får vara för långt borta så att jag är ensam.
Alla mina förhållanden ville jag avsluta, från dagen de startade, ja det senaste dröjde väl ett år innan jag blev trött på förhållandet. Det har aldrig känts helt rätt och jag tror att det är en anledning till att jag gett mig in i förhållandena, för att slippa ta det där avgörande beslutet. När jag vill bli av med någon blir jag en bitch. Varför? För att de kommer för nära - det gör att jag känner mig obekväm.
Hur som helst, det var inte förrän mitt senaste förhållande tog slut som jag insåg vad jag gjorde och hur osäker jag är. Sen dess har jag funderat mycket på mig själv. Men för ett tag sen kom jag på att jag måste bestämma mig. Jag kan inte leka runt längre.
Mitt nuvarande förhållande har varit seriöst sen dagen det startade och kommer förhoppningsvis alltid att vara det. Men jag insåg att jag måste ta steget och släppa någon ända in. Och om jag ska vara ärlig så finns det ingen annan än David som passar bättre och som det känns helt rätt med.
"Framför allt som ska bevaras må du bevara ditt hjärta, ty därifrån utgår livet."
- Ordspråksboken 4:23
Efter en, för mig, lång tids rannsakan vet jag att jag är redo. Jag vet att jag kan säga ja när du går ner på knä, (ja tjejer man ska ha dom på knä) jag vet att jag kan lova att älska och att alltid vara trogen, jag vet att jag kan be med dig och för dig, leva med dig.
Jag har kanske inte särskilt mycket att erbjuda, men jag har bevarat mitt hjärta för dig. Du är den som får komma ända in.
Efter en, för mig, lång tids rannsakan vet jag att jag är redo. Jag vet att jag kan säga ja när du går ner på knä, (ja tjejer man ska ha dom på knä) jag vet att jag kan lova att älska och att alltid vara trogen, jag vet att jag kan be med dig och för dig, leva med dig.
Jag har kanske inte särskilt mycket att erbjuda, men jag har bevarat mitt hjärta för dig. Du är den som får komma ända in.
Jag älskar dig - du når ända fram - och du får komma ända in
