do you know how much I love you?

Har inte uppdaterat bloggen på ett tag, jag vet helt enkelt inte vad jag ska skriva om. Det jag tänker på mest just nu är; vikten, träning, praktiken, kyrkan, min relation med Gud, David och hur man får allt att gå runt ekonomiskt.

Vikt:
Jag vet inte riktigt om det har med bröllopsplanerna att göra, men så här viktfixerad har jag nog aldrig varit tidigare. Eller kanske, men jag har nog aldrig försökt så mycket. :) Men det blir nog bra tillslut. Jag har en bild av hur jag ska se ut i brudklänningen och jag vill hemskt gärna se ut så också, inte som en marängbakelse (gräddbakelse, blablabla). Och det finns alltid en risk att man gör det om man har flera kilo för mycket, även om klänningen är utan krusiduller och volanger och tusentals meter av spets virad runt magen. Jag ska ju inte gifta mig förrän om ett år, men klänningen måste ju beställas innan. Alltså har jag ungefär till början av Oktober på mig att gå ner alla de kilon jag vill gå ner. Med andra ord: det är kris! Hjälp någon? Och föreslå helst inte svältmetoden, David blir så himla orolig då. :)

Träning:
Vilken träning är bäst om man vill gå ner i vikt, bygga lite muskler (men absolut inte så att det syns så tydligt). Alltså, det som efterfrågas är en slank kropp med starka ben och stark mage. Vill inte ha massa sladder överallt, vill att kroppen ska vara fast. Styrketräning är ju ändå inte riktigt min grej, så jag behöver kanske inte oroa mig för att se ut som Arnold Schwarznegger. Iallafall, jag får ju inte springa, eller får och får. Jag bör inte springa eftersom att jag har problem med ett knä. Så alternativen är simning och promenad, samt pilates kanske? Yoga? Men har ingen större lust att svettas med massa andra människor. Vill helst kunna göra det här själv. Hjälp mig, tack!

Praktiken:
På onsdag börjar min nästa praktik, ska vara på Dalbo Vårdcentral. Ska bli riktigt roligt, men varför blir jag alltid nervös innan? Jag vet ju att jag kan det som jag "ska" kunna och jag tycker att det är roligt. Jaja, gillar inte att ta venprover bara. Men det är ju inte så farligt. Kan ju bita ihop i fem veckor. Fick godkänt på min förra praktikplats och den praktikplatsen var helt fantastisk. Dom var helt underbara och jag hade jättekul, nackdelen där var restiden. Nu är det inte riktigt lika lång restid.

Kyrkan:
Jag var på ungdomssamling i Ulriksbergskyrkan i Fredags och jag var ganska nervös innan. Konstigt? Njae jag vet inte. Jo, kanske lite. Hur som helst, det var ett otroligt bra möte och jag känner verkligen hur mycket jag har saknat en bra församling. Jag går jättegärna tillbaka dit och jag ser faktiskt fram emot nästa gång jag ska dit.

Min relation med Gud:
Vems relation med Gud är alltid helt perfekt och aldrig krånglig? Ja, inte min iallafall. De senaste dagarna har jag känt en enorm längtan efter Gud. Även om Han är här, det är lustigt ibland. Att Han kan kännas så långt bort fast man vet att Han är alldeles nära. Det bästa jag någonsin har varit med om var för ungefär en och en halv månad sen. Jag var hos David och han hade nog nästan somnat. Jag sa: (inuti, bland alla röriga tankar) Gud, om du älskar mig och om du VERKLIGEN VERKLIGEN VERKLIGEN finns, kan du då göra så att David säger "Emma, Jesus älskar dig" innan jag har räknat till fem?! Ett, två, tre "Emma, Jesus älskar dig" säger en halvt död David (han är död när han sover). Något inuti händer och jag bryter bara ihop. Allt går så fort. Helt plötsligt har jag bekräftelsen, den bekräftelse som jag aldrig tidigare har haft. Man har upplevt, känt, vetat, trott och allt sånt att Gud finns, men att få ett sånt snabbt och viktigt svar, jag har aldrig varit med om det tidigare. David fattar ingenting, jag bara grinar, han tror att han har sagt något dumt. Livet är ganska roligt ibland, men jag insåg då, att Gud finns, att Han är verklig och att jag vill leva för Honom. Visst strular livet ibland och visst får Gud skit för det mesta som går fel, men viljan finns där. Och jag trivs!

David:
Ja, vad kan man säga? Jag tänker på David väldigt ofta, vi pratar väldigt ofta också. Så jag hinner inte tänka på honom så mycket egentligen. Jag är bara otroligt glad att jag äntligen har hittat rätt och att jag har lyckats lura någon att vilja gifta sig med mig. :b

Ekonomi:
Jag hatar pengar just nu. Det är jobbigt att inte ha studiemedel och att vara helt beroende av varje skitjobb man får. För tillfället är jag mest beroende av mammas plånbok, ja och av Davids. Men det är tur att man har såna som ställer upp. Annars skulle livet inte funka alls. Jag vet att jag borde lita på Gud och ge tionde, men jag är för feg. Tänk om det inte funkar? Och vad är det som säger att man får tillbaka det i pengar? Och man ska ju inte heller ge för att få. (skit också, annars skulle jag vara bra på det här)

Konstigt inlägg idag, men det blev ärligt och det blev tråkigt och det blev alldeles alldeles underbart. Äsch

with love
Emma