Just nu avlöser alla krämpor varandra i en rasande takt. Kramp, halsbränna, växtvärk, svullna fötter (haha), kliande mage, hormonutbrott, arbetsförmedlingen (största krämpan av alla).... Trevligt att man kan slappna av med lite Lionel Richie.
Har som sagt för första gången i mitt liv halsbränna, så efter att knappt sovit inatt är jag inte på strålande humör. Inte blir det bättre av att jag måste åka in till stan på en fånig rekryteringsträff på arbetsförmedlingen. Det är väl bara att ta sig ner till apoteket först och köpa några piller.
Magen växer iallafall i en rasande fart, helt plötsligt. Naveln följer med, den kommer säkert ploppa ut inom tre veckor. (någon som vet om den ploppar in igen?) Namnförslagen går framåt iallafall, vi har visserligen fått en del gräsliga namnförslag som jag drömt mardrömmar om men dom flesta passar med dom vi haft innan.
Man drömmer för övrigt konstiga saker, drömmer samma mardröm om och om igen. Att David är på jobbet när jag ska iväg och bara herr inneboende är hemma, som "bara" ska kolla en sak på MSN innan vi åker iväg. I verkligheten skulle det nog sluta med att han fick datorn i huvudet. :)
Annars är min hobby att kolla på brevbäraren (brevbärarna för citymail kommer ju ibland). Tyvärr kommer dom alltid på helt fel tider, tycker att dom kunde komma så att jag kunde bjuda in dom på kaffe så att jag får träffa någon. Kan tillägga att David inte tyckte att jag skulle bjuda in våran manliga brevbärare på kaffe. Men han ser trevlig ut.
Det värsta är när man liksom blir snuvad på allt och det är väldigt typiskt citymail, man ser dom komma och rusar till dörren och kollar i titthålet och så går dom bara förbi. I och för sig får vi mest räkningar och reklam, då dom kan väl få gå förbi ändå.
Nej, jag borde kanske duscha och klä på mig.
with love
Emma
torsdag, februari 28, 2008
torsdag, februari 14, 2008
snart v.21
Börjar bli rätt så tröttsamt att sitta hemma, väntar på ett besked från ett jobb. Hoppas att jag får det jobbet, skulle underlätta lite för vår ekonomi. Har kommit fram till att jag är extremt hungrig fram till klockan tolv ungefär, skulle kunna äta hur mycket som helst. Sen släpper det liksom, det är konstigt det där.
Ulf sparkade till lite innan, kändes det som. Små puffar, i takt till musiken, (disney - lejonkungen). Sen slutade hon sparka när jag sjöng med. ;) vet inte riktigt hur jag ska tolka det.
Det är rätt intressant att man kan oroa sig för allt när man är gravid, nejmen är det där en spark? Varför sparkar hon nu? Nejmen varför slutade hon sparka? Undra varför det gör ont i magen? Hoppsan jag kan inte se mina fötter. Mina fötter har växt. Min mage är jättetjock - men mina bröst är ännu större så jag ser inte ens magen. Hur ska man hitta en BH som passar? Hur ska bebisen komma ut? Tänk om bebisen har en arm för lite och en fot i pannan?
Jag tror inte direkt att oron lägger sig sen. Typiskt, jag är inte duktig på att hantera det här med oro. Sen blir man ju irriterad när det är klart å tydligt att man vet mer än ens barnmorska - jag är ju inte ens utbildad - men hallå internet, man kan hitta allt på internet. Det finns massor av gravida kvinnor på internet som säger att det ska vara så och så - annars är det helt galet. Sen säger någon annan något helt annat. Sen gråter man nästan hos barnmorskan - okej det har jag inte gjort än. Tar det mesta med en nypa salt, förutom detta med järntabletter.
Min barnmorska sa igår att jag ska börja äta järntabletter nu, jaha. Men hon tog inga prover, så jag vet inte hur mitt hb är. Till saken hör att jag brukar ha väldigt högt hb (hade 135 i januari, vilket inte är så vanligt för en gravid kärring) Nu är det så här att den senaste forskningen visar att det är farligt för barnet om mamman har för högt blodvärde under graviditeten. Självklart var jag smått förbannad när jag kom hem - mest för att jag inte vågade säga ifrån. Ska låtsas äta tabletterna. :)
Nej, nu ska jag nog gå och äta lite. Hade gått upp 4kg igår när jag var hos barnmorskan. Trodde att det var mer, men det är ändå surt. Jag hade tänkt att jag skulle se vacker och graciös ut när jag var gravid. (hur många graciösa gravida det nu finns). Den som ser mig försöka ta mig upp i sängen om natten (på mina nattliga kisserundor) skulle nog skratta ihjäl sig. Och David får man ju ingen hjälp av, han kommer inte vakna förrän allt är över och man trycker upp bebisen under näsan på honom för att själv gå iväg och duscha.
with love
Emma - den graciösa flodhästen
Ulf sparkade till lite innan, kändes det som. Små puffar, i takt till musiken, (disney - lejonkungen). Sen slutade hon sparka när jag sjöng med. ;) vet inte riktigt hur jag ska tolka det.
Det är rätt intressant att man kan oroa sig för allt när man är gravid, nejmen är det där en spark? Varför sparkar hon nu? Nejmen varför slutade hon sparka? Undra varför det gör ont i magen? Hoppsan jag kan inte se mina fötter. Mina fötter har växt. Min mage är jättetjock - men mina bröst är ännu större så jag ser inte ens magen. Hur ska man hitta en BH som passar? Hur ska bebisen komma ut? Tänk om bebisen har en arm för lite och en fot i pannan?
Jag tror inte direkt att oron lägger sig sen. Typiskt, jag är inte duktig på att hantera det här med oro. Sen blir man ju irriterad när det är klart å tydligt att man vet mer än ens barnmorska - jag är ju inte ens utbildad - men hallå internet, man kan hitta allt på internet. Det finns massor av gravida kvinnor på internet som säger att det ska vara så och så - annars är det helt galet. Sen säger någon annan något helt annat. Sen gråter man nästan hos barnmorskan - okej det har jag inte gjort än. Tar det mesta med en nypa salt, förutom detta med järntabletter.
Min barnmorska sa igår att jag ska börja äta järntabletter nu, jaha. Men hon tog inga prover, så jag vet inte hur mitt hb är. Till saken hör att jag brukar ha väldigt högt hb (hade 135 i januari, vilket inte är så vanligt för en gravid kärring) Nu är det så här att den senaste forskningen visar att det är farligt för barnet om mamman har för högt blodvärde under graviditeten. Självklart var jag smått förbannad när jag kom hem - mest för att jag inte vågade säga ifrån. Ska låtsas äta tabletterna. :)
Nej, nu ska jag nog gå och äta lite. Hade gått upp 4kg igår när jag var hos barnmorskan. Trodde att det var mer, men det är ändå surt. Jag hade tänkt att jag skulle se vacker och graciös ut när jag var gravid. (hur många graciösa gravida det nu finns). Den som ser mig försöka ta mig upp i sängen om natten (på mina nattliga kisserundor) skulle nog skratta ihjäl sig. Och David får man ju ingen hjälp av, han kommer inte vakna förrän allt är över och man trycker upp bebisen under näsan på honom för att själv gå iväg och duscha.
with love
Emma - den graciösa flodhästen
onsdag, februari 13, 2008
projekt Ulf
Länge sen jag uppdaterade, kan ju berätta lite om Ulf. Ulf är en tjej (fick vi veta för ett tag sen). En liten tjej.
Ja, dom flesta blir kanske lite förvirrade nu, så jag kan ju kanske förtydliga det med att Ulf är namnet på min mage, eller snarare på det som växer i min mage. Fråga mig inte hur vi kom på namnet Ulf, kanske för att David förknippar allt som sker i sitt liv med livets ord (skadad efter alla år där) haha. Nej, men den har hetat projekt Ulf sen första början, på ultraljudet den 31/1 fick vi veta att det är en tjej, men den heter fortfarande Ulf.
Så, den 27/6-08 är det beräknat att våran tjej (som egentligen likagärna skulle kunna vara en kille) kommer. Är med andra ord i v.20+4 idag. Så jag är lagom tjock (läs: flodhästfet) och lagom lycklig. (Hur kul är det att inte kunna sova ordentligt på mage och att inte kunna andas genom näsan på natten plus att kissa ungefär 17 gånger /timma)
Apropå detta med att inte kunna andas genom näsan. Okej att man är täppt i näsan när man är förkyld, det är liksom förklarligt. Men för att man är gravid? Hur kan min näsa hänga ihop med min livmoder? Kroppen är allt bra konstig ibland.
Så, om ni har några tips på namn (främst flicknamn då) så hör gärna av er :)
kan ju skriva här också att jag bytt mobilnr: 0700-431524
with love
Emma
Ja, dom flesta blir kanske lite förvirrade nu, så jag kan ju kanske förtydliga det med att Ulf är namnet på min mage, eller snarare på det som växer i min mage. Fråga mig inte hur vi kom på namnet Ulf, kanske för att David förknippar allt som sker i sitt liv med livets ord (skadad efter alla år där) haha. Nej, men den har hetat projekt Ulf sen första början, på ultraljudet den 31/1 fick vi veta att det är en tjej, men den heter fortfarande Ulf.
Så, den 27/6-08 är det beräknat att våran tjej (som egentligen likagärna skulle kunna vara en kille) kommer. Är med andra ord i v.20+4 idag. Så jag är lagom tjock (läs: flodhästfet) och lagom lycklig. (Hur kul är det att inte kunna sova ordentligt på mage och att inte kunna andas genom näsan på natten plus att kissa ungefär 17 gånger /timma)
Apropå detta med att inte kunna andas genom näsan. Okej att man är täppt i näsan när man är förkyld, det är liksom förklarligt. Men för att man är gravid? Hur kan min näsa hänga ihop med min livmoder? Kroppen är allt bra konstig ibland.
Så, om ni har några tips på namn (främst flicknamn då) så hör gärna av er :)
kan ju skriva här också att jag bytt mobilnr: 0700-431524
with love
Emma
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)