En sittande Luddis

Luddis är snart 10månader nu och det är mycket som har hänt nu.
Strax innan jul började han sitta med stöd och för snart en månad sen lärde
han sig sitta utan stöd. Lite sen, men fortfarande inom "normalsentiden".
Ibland är det lite vingligt och han vill fortfarande gärna kasta sig bakåt när
han ser något mer intressant någon annanstans. Men han är väldigt nöjd med
att kunna sitta. Han tar sig inte framåt än, ja mer än på rygg då. Här om dagen
flyttade han sig över en tredjedel av vardagsrummet på rygg. Helt plötsligt låg han under
bordet och dunkade i soffan. Men att ta sig fram på rygg är väl kanske inte det bästa sättet.
Han rullar fram också. Alltså rullar runt tills han nått det han vill ha. Även om det tar
lite tid.
Han står upp mycket bättre nu också. Tidigare har han inte velat stå på benen men nu skjuter
han ifrån och står rätt stadigt bara man håller honom i händerna. Han har inte börjat försöka ta
några steg än, men jag gissar att det kommer snart när han blir lite säkrare.

För en månad sen började maten att fungera bättre också. Han har en favoritburk
som han äter med god aptit (nudlar/skinka/grönsaker) och gröten har han ätit bra rätt
länge nu. Men det var som att han plötsligt fattade vad han skulle göra med maten.
Fram till för ungefär en vecka sen har han däremot ratat all annan mat. Han smakade
på lite fiskpinnar (utan panering får jag väl lägga till), potatis och ärtor och sen åt han
spaghetti&köttfärssås på burk och klarade dom stora bitarna.
Vi tror att det handlar om att hans ersättning har en sån konstig och unik smak att han
har svårt att vänja sig vid andra smaker. Vissa måltider kaskadkräks han bara av och
jag kan förstå honom, dom smakar inte så gott.

I slutet av februari ska vi till en ny sjukgymnast. Efter det senaste besöket hos hans förra
sjukgymnast krävde vi att få byta. Hon är säkert duktig på sitt jobb och hon hjälpte till
mycket när det gällde att få Luddis att lyfta på huvudet men efter det är hon bara negativ
och är inte särskilt intresserad av hans framsteg utan snarare ignorerar dom.
Vi får hoppas att den nya sjukgymnasten är lite bättre med Luddis och att han inte skriker
så fort han ser henne. :)

I slutet av mars får vi provsvaren från neurologen. Det är inte direkt något som vi oroar
oss för utan vi tror att han bara halkat efter i utvecklingen pga hans mjölkallergi och att
han inte gick upp i vikt först och sen att han varit så sjuk sen Wille började på dagis.
Men det kan ju vara skönt att veta att inget är fel och om något nu skulle vara det är det
skönt att veta det i tid.